9 december

Där en maläten trappa tidigare stått, fanns endast en hög med damm, trä och betong kvar. Mitt i högen låg en liten, tanig tant med grått, burrigt hår och blodsprängda ögon. Hon hostade och harklade och reste sig upp, vände blicken mot Rolle och pojken och sa:
"Trappor är inte som de var förr i världen. Nåväl. Välkommen hem Nils. Jag ser att du tagit med dig hem en gäst!"
"Det här är Rolle Rullman, borgmästaren" svarade pojken.
"Åh, finbesök" skrockade Gertie. "Attans att jag inte tagit fram finservisen. Vill du ha en kopp kaffe?"
Rolle drog in ännu ett andetag och den fräna lukten fick honom att inse att resten av huset, inklusive köket, antagligen var i samma ruttna skick.
"Nejtack, det är bra. Jag klarar mig" svarade han och log ansträngt. "Jag är här för att fråga dig om Gladbys julgran. Pojken här säger att du vet vem som stulit den."
"Gladbys julgran...?"
"Ja.. den där vita granen som kommunen lade ned en massa fritidsgårdar för att ha råd med. Den vita med röda kottar."
"Vit med röda kottar?!" Gertie stelnade till. Hon hade hört en legend om en vit gran med röda kottar men aldrig sett den själv. Dock visste hon vad det var för gran. Och att den var stulen var absolut ingen god nyhet alls.

Under tiden hade våra hjältar Sverre, Åke och vandraren fått nog av att sitta i det sömniga väntrummet.
"Kommer han inte snart?!" vrålade Sverre på tjejen i receptionen.
"Han kommer, han kommer. Ha tålamod" svarade hon tvärt och knappade vidare på datorn.
"Jag orkar inte vänta" fnös Sverre.

"Ja, den har röda kottar och är vit" sa Rolle konfunderat. Han förstod inte uppståndelsen över granen. Visst, den var stulen och det i sig var ju en katastrof men ändå. Tyckte tanten att han hade dålig gransmak?
"Varför hetsar du upp dig så?" fortsatte han. "Den är faktiskt väldigt vacker. Och helt klart värd de fritidsgårdar som fick stänga."
"Känner du inte till LAKTOSGRANEN?!" skrek Gertie. Vrålet fick Rolle att ramla omkull och göra ett tydligt märke i golvet.
"Nej, nej" flämtade skrämt han och reste sig upp. Gertie suckade. Hur kunde mannen vara klantig och inte ta reda på granens ursprung?
"Jag ska berätta för dig" sa hon med mild röst. "Legenden om kalasindianernas laktosgran."