10 december

"En gång för länge, länge sedan. Ja, så länge att varken hjulet, elden eller dörrmattorna var uppfunna. Långt innan, det vi kallar jul, började firas. Skådeplatsen är Kalasindianernas land - en ö mitt ute i havet. På denna ön härskade kalasindianerna, ett folk som älskade att frossa i grädde och chokladpudding. De konsumerade så sjuka mängder mjölk att en dag för 1000 år sedan, drabbades hela stammen av mjölkmage. Detta var fruktansvärt då mjölken var basen i allt indianerna åt. Och utan god mat - inga kalasindianer. Stammens medicinman harklade en trollformel som förde över all mjölkmagesbesvär till en enda gran - den som kom att bli laktosgranen. Det sägs att om rätt person äter ett av granens barr så får han så stor mjölkmage att han kan prutta ihjäl hela världen" berättade Gertie.
Rolle blev tyst och förstummad. Han hade ingen aning om granens verkliga krafter. Att något så vackert kunde ställa till sån skada.
"Men hur kunde den hamna här, i vårt land?" frågade han tillslut.
"Jag vet inte. Det sägs att en stor brand bröt ut på ön. Alla indianer omkom. Alla granar brann upp. Man trodde att laktosgranen och strukit med men..."
"...uppenbarligen inte" avbröt Rolle Gertie. Han fortsatte: "Det är mitt ansvar att ta tillbaka granen och återställa världsbalansen. Ingen ska få prutta ihjäl världen."
"Du har ett stort ansvar framför dig" sa Gertie.
"Jo, jag vet. Men jag tror jag vet vem jag ska be om hjälp. Även om det tar emot."
"Vem då?"
"Min bror. Min bror Sverre Rullman."