21 december

Rolle, Lucia och Åke hade äntligen fixad en bostad att dra sig tillbaka i. De hade bokat för ett par dagar framöver, ingen av dem visste hur lång tid det skulle ta för att få uppdraget avslutat.
"Skönt, då är tak över huvudet fixat i alla fall" sa Rolle. "Ska vi ta en runda för att leta efter skurkarna?"
"Jag tycker att vi ska göra det. Mögdor är ändå hyfsat stort, det kan bli klurigt att hitta dem."
"Precis min tanke. Ska vi?"
Vännerna gick ut från hotellet och ut på Mögdors stad. Överallt var husen smutsiga, folket luktade avfall och marken bestod till största del av äppleskruttar. De frågade sig runt efter Bert och Klasse men ingen tycktes sett röken av dem. Ett antal timmar senare stannade de till vid ett café för att ta en fika. Rolle muttrade:
"Vi måste hitta dem snarast. Det är jul på torsdag och jag måste hinna hem INNAN Kalle Anka börjar."
"Du ska se att vi löser detta. Jag är helt säker på att vi kommer hinna hem till båda Kalle Anka, mat och julklappsöppning. Oroa dig inte Rolle lilla."
"Men om vi inte hittar dem då?" Rolle stannade upp. "Tänk om de hinner förstöra världen?"
"Rolle, har du börjat tvivla på vå förmåga?"
"Alltså... lite. Det känns som om vi stampat runt i flera veckor nu, utan resultat. Jag har ett valresultat att tänka på. Stölden av laktosgranen kan inte vara bra för opinionsmätningarna."
"Det löser sig Rolle." Lucia vände sig mot Åke. Nu Åke, nu är det din tur att glänsa. Känner du vibbarna av granen?"
Renen frustade och hostade. Han vred sig och luktade. Plötsligt fick han fnatt och började skena hejvilt mot stadens mittpunkt.
"ÅKE! STANNA!" vrålade Rolle.
"TYST ROLLE! TYST! Han har fått upp ett spår" sa Lucia.
"Ett spår?"
"Ja.. ett spår av laktosgranen."

Sverre tog en sedvanlig slurk kanelte och lutade sig tillbaka i stolen. Han tänkte på den långa resan som varit under december månad. Om alla människor han träffat, all glädje han känt. Nu var målet att förstöra julen så nära och han kände en lättnad. Äntligen skulle allt vara över. Han funderade över på vad som skulle hända sedan. Skulle han träffa Lucia igen? Skulle hon förstå hans val? Skulle hon vilja bli hans?
Han suckade. Så många tankar, så många kval. Han ville så gärna att hon skulle känna det han kände. Att hon skulle vara nära honom. Röra honom.
Nåväl, nu stod julens förintelse högst på listan. Och Sverre gjorde som hans mor alltid sagt: "en sak i taget, annars blir det bara en massa slarvfel." Och slarvfel med julens förintelse, det kunde han inte låta ske.
Han lutade sig tillbaka, slöt ögonen och log. John Blund kom på besök och fyllde hans ögon med sömnpulver. Han gäspade, blinkade en sista gång och föll sedan djupt, djupt in i drömmarnas land.

Åke stannade plötsligt framför hotell Mögelost. Han ylade likt en ensam varg och krafsade med frambenet på dörren. Här fanns laktosgranen, Åkes luktsinne slog aldrig fel. Rolle och Lucia kom springade tätt bakom. De stannade upp och tittade på den gigantiska byggnaden. Den enda byggnaden de inte redan genomsökt.
"Så det är här allt kommer sluta" viskade Lucia. "Det är här granen finns..."
"Ja... det är det" sa Rolle när han äntligen kommit ifatt. "Ska vi?"
"Ja... det ska vi. Hoppas Sverre hade varit stolt över oss."
"Det hade han."
De gick in i foajén och fram till informationsdisken.
"Vi letar efter ett speciellt rum" sa Rolle till killen som hade hand om rumsbokningen.
"Vilket då?"
"Det är en Klasse och Berts rum."
"Vänta så ska jag kolla" svarade killen. Han knappade på datorn och sa sedan.
"Klasse, Sverre och Bert innehar rum nummer 4."
Lucia reagerade på att Sverres namn nämndes.
"Sverre?"
"Ja, han anlände med de andra två herrarna."
"Det kan inte stämma" sa Lucia panikslaget. "Hade de... en gran med sig?"
"Ja, det stämmer" nickade killen. "En vit julgran med röda kottar."
Lucia svalde en klump saliv och sa med tydlig gråt i rösten: "Åh... herregud."

Ojoj, nu bränns det. Kommer Lucia kunna förlåta Sverre? Missa inte nästa avsnitt av "Jul i Skitsjö."