12 december

Rolle Rullman lade på telefonen och vände sig mot Gertie.
"För att återgå till det jag kom för. Pojken här säger att du vet vem som stulit granen."
"...Tyvärr så vet jag inte" svarade Gertie kort. "Det enda jag kunde förtälja dig var just Legenden."
"Hm.." svarade Rolle. "Då blir det mer knepigt. Men nåja, jag ska slå följe med min bror Sverre. Han kommer hjälpa mig att hitta granen. Tack för all hjälp Gertie."
"För all del" svarade hon med ett leende på läpparna. "Var försiktig och ha en trevlig resa."
"Tack" svarade Rolle och begav sig ned mot Gladyby och stortorget.

Samtidigt i en annan del av staden, gick Sverre, vandraren och renen Åke på väg mot stortorget. Människor stannade upp för att titta på de omaka vännerna. Då och då ställde sig renen Åke för att göra sina toalettbehov. Unggranar satte alltid sprätt på den gamle renens känsliga mage.
"Du sa något om att Åke skulle vara en stor del i letandet av granen. Vad menar du?" frågade Sverre plötsligt och stannade upp. Vandraren vände sig om, tog ett djupt andetag och svarade:
"Allt kommer till klarhet inom sin tid."
"....Inom sin tid. BAH! Jag är trött på att gå och fundera. Tänka. Vara i ovisshet. Jag vill veta nu!" snäste Sverre. Han var verkligen trött på att vandra runt i ett töcken, utan att veta vart han skulle och varför.
Även vandraren stannade upp, tog ett andetag och sa:
"Åke...han..."
"Han....?"
"När Åke var ung och dum. När han var och söp som värst. Då hände en sak med hans kropp."
"Vadå?"
"Åke har grava alkoholproblem och vet inte riktigt när han ska sluta dricka. Och så blev det så att han föll för en viss drink."
"Vilken då?"
"White Russian. Fast grädde istället för mjölk."
"Låter gott."
"Visst är det gott... men... grädden gjorde att Åke numera... numera är laktosintolerant. Han blir så dålig i magen att det inte går att andas i hans närhet när han intagit mejeriprodukter."
"Låter äckligt."
"Mmm. Fast tack vare detta så känner han av vart andra laktosintoleranta håller hus. Det är en speciell kraft som han fått av...alla drinkar. Därför har jag en teori om att han kommer kunna känna av granen när vi är nära den."

De två timmarna gick fort och snart möttes de både bröderna Rullman igen. Sverre introducerade vandraren och Åke för Rolle och Rolle presenterade sig själv som Gladbys främste man.
"Vi måste hitta granen innan världen går under i ett tjockt täcke av skit" sa vandraren. "Du känner till trädets krafter?"
"Ja. Jag träffade trollkvinnan Gertie och fick veta hur legenden lyder. Låter väldigt obehagligt om jag får säga det själv."
"Legenden....?" sa Sverre förvirrat. "Vilken legend?"
"Legenden om laktosgranen" svarade Rolle kort.
"Jag har inte fått höra nån legend."
"Då ska jag berätta vad Gertie sa till mig" sa Rolle och återberättade historien. Då han endast kom ihåg vissa fragment så fick han anstränga sig för att få en helhet. Detta tog hela dagen och kvällen den 12:e december nalkades.
"Imorgon mina vänner. Imorgon börjar vår jakt på den försvunna granen" sa vandraren. "Först måste vi ha något att äta och någonstans att sova. Betalar du Rolle?" Då Rolle tillhörde stadens mer konservativa politiska parti, så var han osäker på om han skulle lägga dyrbara skattepengar på granjakten. Han kände hellre att skatten borde sänkas inför kommande val.
"Men om du räddar världen. Tror du inte att Gladbyborna kommer tacka dig och välja om dig?" sa vandraren och avbröt Rolles resonemang.
"Ja, det kommer de göra" tillade Sverre och nickade. Renen Åke sket igen efter att ha ätit fem unggranar.
"När ni säger det så... ja, okej då. Jag pröjsar" sa Rolle övertygat.
Och de fyra vännerna tog in på stadens finaste hotell i väntan på morgondagen.

"Är vi framme snart? Jag vill lägga världen under mig!" viskade Bert till Klasse. "Jag vill tillaga barr, äta dem och fisa ihjäl hela vääääärlden!"
"Käft Bert. Nån kan höra oss. Det är besvärligt nog att släpa på granjäveln" svarade Klasse och drog det vita trädet efter sig. "Vi är snart hemma. Ge oss bara en vecka till, sen ska världen tillhöra oss."

Ja det gick ju bra att samarbeta med borgmästare Rolle. Och nu vet vi varför Åke är så speciell. Men vilka är Bert och Klasse? Följ den spännande fortsättningen av "Jul i Skitsjö."