"Vem... kan det vara?" viskade Klasse.
"Jag vet inte... har någon här beställt något via roomservice?" svarade Sverre.
"Jag har inte" snäste Bert.
"Men svara då för fan" väste Sverre till Bert.
"Gör det själv!"
"Jaja."
Sverre smög fram till den dönande kommunikationsapparaten, lyften luren och sa med ett obehagligt lugnt:
"Rummer nummer 4"
"Det är från Fredriks plåt och skruv. Ni hade lämnat ett kuvert med en beställning här. Jag vill bara meddela att min semester är över. Ni kan komma och hämta er koppargryta."
"Jamen, det är ju strålande!" Sverre sken upp. "Vi kommer på momangen!"
"Vem var det?" frågade Bert.
"Det var från Fredriks plåt och skruv. Vår koppargryta är inne."
"Men han var väl på semester?"
"Tydligen är han redan tillbaka."
"Men skitbra! Då hämtar vi den."
De tre antagonisterna kastade på sina kläder och begav sig ned mot fojaén. Sverre gick i täten. När de kom ned för trappan stelnade han till. Synen han möttes av var den sista han ville se.
I soffgruppen satt Lucia och Rolle. Bredvid dem stod Åke.!
"Fort, upp igen!" viskade han till de andra två. "Våra förföljare är här."
"VA?!" viskade Bert tillbaka. "Hur fan hann de hit så snabbt?!"
"Jag vet inte. Men de är här. För fan, upp igen!"
De sprang upp för trapporna, stängde rumsdörren och låste.
"Fy fan, det där var nära" sa Klasse med nerös röst.
"Hur gör vi nu?" sa Bert. "Vi kommer ju inte ut!"
"Jag vet..." sa Sverre. "Jag vet hur vi ska göra."
"Hur då?" sa Bert.
"Vi tar fönstervägen."
"Fönstervägen?! Har du blivit helt tokig? Vi är på femte våningen!"
"Vi måste chansa. Plocka fram alla lakan och sy ihop dem."
"Sy ihop dem?"
"Ja, vi ska bygga en gigantisk fallskärm."
Nere i lobbyn satt Lucia och tankarna for som vidbrända illrar genom hennes huvud. Sverre, var det verkligen hennes Sverre? Hur kunde han göra något så ondskapsfullt som att slå följe med historiens skurkar?
"Vi beger oss upp till deras rum" sa Rolle plötsligt. "Om det är min bror som håller hus där uppe så vill jag ställa honom till svars. Det måste finnas en rimlig förklaring till att han samarbetar med skurkar."
"Jag håller med dig" svarade Lucia. "Vi går upp."
Det knackade på dörren. Bert stack sig i fingret av ren förskräckelse. En rubinfärgad bloddroppe rann sakta ned för hans finger.
"Hallå! Är ni där?" Det var en kvinnoröst som talade. "Sverre... är du där?"
Sverre stelnade till. Det var Lucias röst. Hur fan kunde hon veta att han var här?
Han lade ett pekfinger för munnen för att markera för de andra att fullständig tystnad skulle ljuda. Sedan tog han upp ett papper och skrev:
"Jävla skit. De är här. Vi måste skynda oss. Är ni klara?"
Bert och Klasse nickade. Bra, då var det bara att öppna fönstret och hoppa.
Han gick fram till fönsterna och slog upp dem. Sen vinkade han till Bert och Klasse. De tog tag i varsin hörna i de ihopsydda lakanena och tog sats. Bert hade laktosgranen under ena armen. Sen hoppade de.
"De öppnar inte" konstaterade Rolle. "Vad gör vi nu?"
"Vi måste slå in dörren."
"Slå in den?! Är du tokig?! Det kan inte vara bra för min kommande valkampanj!"
"SKIT I DIN VALKAMPANJ!" Lucia var väldigt upprörd. "HELA VÄRLDEN STÅR PÅ SPEL OCH ALLT DU TJATAR OM ÄR EN KORKAD MANDATPERIOD! FÖR HELVETE!"
Rolle tystnade. Han kände sig korkad.
"Okej, då slår vi in dörren"svarade han och bet ihop. Han såg socialdemokraterna tog makten. Farväl jobbskatteavdraget. Hej höga skatter.
De tog sats och tog i med all sin kraft. Med ett bra föll trädörren i golvet. Lucia och Rolle möttes av ett tomt rum med öppna fönster. Förövarna var inte där.
"Fort ned!" skrek Lucia. "De smiter, de smiter!"
Jakten är igång. Och det är bara två avsnitt kvar. Kommer allt lösa sig till det bästa?
"Fönstervägen?! Har du blivit helt tokig? Vi är på femte våningen!"
"Vi måste chansa. Plocka fram alla lakan och sy ihop dem."
"Sy ihop dem?"
"Ja, vi ska bygga en gigantisk fallskärm."
Nere i lobbyn satt Lucia och tankarna for som vidbrända illrar genom hennes huvud. Sverre, var det verkligen hennes Sverre? Hur kunde han göra något så ondskapsfullt som att slå följe med historiens skurkar?
"Vi beger oss upp till deras rum" sa Rolle plötsligt. "Om det är min bror som håller hus där uppe så vill jag ställa honom till svars. Det måste finnas en rimlig förklaring till att han samarbetar med skurkar."
"Jag håller med dig" svarade Lucia. "Vi går upp."
Det knackade på dörren. Bert stack sig i fingret av ren förskräckelse. En rubinfärgad bloddroppe rann sakta ned för hans finger.
"Hallå! Är ni där?" Det var en kvinnoröst som talade. "Sverre... är du där?"
Sverre stelnade till. Det var Lucias röst. Hur fan kunde hon veta att han var här?
Han lade ett pekfinger för munnen för att markera för de andra att fullständig tystnad skulle ljuda. Sedan tog han upp ett papper och skrev:
"Jävla skit. De är här. Vi måste skynda oss. Är ni klara?"
Bert och Klasse nickade. Bra, då var det bara att öppna fönstret och hoppa.
Han gick fram till fönsterna och slog upp dem. Sen vinkade han till Bert och Klasse. De tog tag i varsin hörna i de ihopsydda lakanena och tog sats. Bert hade laktosgranen under ena armen. Sen hoppade de.
"De öppnar inte" konstaterade Rolle. "Vad gör vi nu?"
"Vi måste slå in dörren."
"Slå in den?! Är du tokig?! Det kan inte vara bra för min kommande valkampanj!"
"SKIT I DIN VALKAMPANJ!" Lucia var väldigt upprörd. "HELA VÄRLDEN STÅR PÅ SPEL OCH ALLT DU TJATAR OM ÄR EN KORKAD MANDATPERIOD! FÖR HELVETE!"
Rolle tystnade. Han kände sig korkad.
"Okej, då slår vi in dörren"svarade han och bet ihop. Han såg socialdemokraterna tog makten. Farväl jobbskatteavdraget. Hej höga skatter.
De tog sats och tog i med all sin kraft. Med ett bra föll trädörren i golvet. Lucia och Rolle möttes av ett tomt rum med öppna fönster. Förövarna var inte där.
"Fort ned!" skrek Lucia. "De smiter, de smiter!"
Jakten är igång. Och det är bara två avsnitt kvar. Kommer allt lösa sig till det bästa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar